Vi var många på seminariet Kultur utan kritik på Porthania i Helsingfors 31.3 och mycket blev sagt. Läs Philip Teirs rapport från seminariet här. (nät-Hbl 31.3)

Här är länkarna till debatten som föregick seminariet på vitt skilda håll (tack Trygve Söderling!)


Låt mej föreslå en möjlig tolkning av det hela:

Debatten aktualiseras av det förändrade medieutbudet och en förändrad mediekonsumtion, som matar varandra i ett ändlöst kretslopp. Detta har föranlett ett publiksvinn och en ekonomisk kris i traditionella medier, både i dagspress och på svenska YLE som tvingar till nedskärning av resurser och en satsning på nya, unga målgrupper. Så föds Papper, peppar.fi (eller pippar.fi, som Sofie Knutar förelog i en bejublad kolumn i ÖT), Volt, radio X3m medan Hbl:s 4-sidiga essäer, YLE:s Läslyckor och Jag läste häromdan försvunnit.

Grundkonstellationen står mellan kulturtanter och fondgubbar. (En man kan vara en kulturtant lika gärna som en kvinna kan vara fondgubbe, om än detta är mer sällsynt.) Grupperna står för radikalt motsatta synvinklar där den ena styrs av kultur och den andra av ekonomi. Och där den senare gruppen i mångt har makten.

Nu vill kulturtanterna ha fondpengar för den traditionella, reflekterande kulturjournalistiken medan fondgubbarna satsar hårt på nya medier, ungdomar, snabbhet och konsumtionsjournalistik.

Den avgörande frågan är om dessa grupper kommer att kunna mötas och gå i dialog med varandra! I kulturdebatten lyste fondgubbarna med sin frånvaro, och jag gissar att det är glest med kulturtanter i fondernas styrelser.

Vad den seriösa kulturjournalistikens fortlevnad anbelangar, tror jag att Jenny Kajanus i sitt inlägg var inne på rätt spår. Jenny lyfte fram Aftonbladets kultursida som exempel på en både seriös och publikinriktad kulturjournalistik. Aftonbladet står för en politisk kultursyn, vilket innebär att enskilda kulturyttringar inte bara refereras, utan får en tydlig förankring i samhället. ”Kulturdebatt, lite genuint engagemang, adrenalin och röj”, efterlyste Jenny också i Hbl.

Jenny är inne på samma spår som Tomas Forser, docent i litteraturvetenskap ”Ju mer kultursidans gamla identitet löses upp, desto större förutsättningar har den att verka i en ny kulturell situation. Det är nog ingen tröst för litteraturkritiken. Men det är en paradox som den som vill verka för litteraturkritikens överlevnad i hela dagspressen möter och måste hantera.” (Nordisk Litteratur 2004) För en mer djuplodande inblick rekommenderar jag Forsers bok Kritik av kritiken från år 2002.

Och glöm inte att de nya medierna ger en möjlighet till en fördjupning och diskussion av oanade mått, en utveckling som vi inte alltid förknippar med webben. Se tillexempel Bodil Zaleskys blogg om Mikael Enckells nyaste essäsamling eller Meretes blogg här invid.

Dagen efter att jag skrivit detta får vi läsa att Kulturfonden delar ut 150 000 euro till de finlandssvenska tidningarna för frilansare artiklar om kultur. Så det har inte varit förgäves och jag hoppas dialogen fortsätter! 

Susanna Sucksdorff, informatör på Söderströms förlag

Kommentera


13.06.2009 17:25 Xigol Bångh Jag förutsätter att de har en check-lista med för-godkända skribenter så att de samma allt från 60-talet kan komma in och duktiggöra sig som förut. De nöter visserlige ut örat på läsaren men ådagalägger å andrasidan rumsren trofasthet mot "våra kotterier" (å' ANDRA har ju inte här att göra...)