Vi var många på seminariet Kultur utan
kritik på Porthania i Helsingfors 31.3 och mycket blev sagt. Läs Philip Teirs
rapport från seminariet här. (nät-Hbl 31.3)
Här är länkarna till debatten som föregick
seminariet på vitt skilda håll (tack Trygve Söderling!)
Låt mej föreslå en möjlig tolkning av det
hela:
Debatten aktualiseras av det förändrade
medieutbudet och en förändrad mediekonsumtion, som matar varandra i ett ändlöst
kretslopp. Detta har föranlett ett publiksvinn och en ekonomisk kris i
traditionella medier, både i dagspress och på svenska YLE som tvingar till
nedskärning av resurser och en satsning på nya, unga målgrupper. Så föds
Papper, peppar.fi (eller pippar.fi, som Sofie Knutar förelog i en bejublad
kolumn i ÖT), Volt, radio X3m medan Hbl:s 4-sidiga essäer, YLE:s Läslyckor och
Jag läste häromdan försvunnit.
Grundkonstellationen står mellan
kulturtanter och fondgubbar. (En man kan vara en kulturtant lika gärna som en
kvinna kan vara fondgubbe, om än detta är mer sällsynt.) Grupperna står för
radikalt motsatta synvinklar där den ena styrs av kultur och den andra av
ekonomi. Och där den senare gruppen i mångt har makten.
Nu vill kulturtanterna ha fondpengar för
den traditionella, reflekterande kulturjournalistiken medan fondgubbarna satsar
hårt på nya medier, ungdomar, snabbhet och konsumtionsjournalistik.
Den avgörande frågan är om dessa grupper
kommer att kunna mötas och gå i dialog med varandra! I kulturdebatten lyste
fondgubbarna med sin frånvaro, och jag gissar att det är glest med kulturtanter
i fondernas styrelser.
Vad den seriösa kulturjournalistikens
fortlevnad anbelangar, tror jag att Jenny Kajanus i sitt inlägg var inne på
rätt spår. Jenny lyfte fram Aftonbladets kultursida som exempel på en både
seriös och publikinriktad kulturjournalistik. Aftonbladet står för en politisk
kultursyn, vilket innebär att enskilda kulturyttringar inte bara refereras,
utan får en tydlig förankring i samhället. ”Kulturdebatt, lite genuint
engagemang, adrenalin och röj”, efterlyste Jenny också i Hbl.
Jenny är inne på samma spår som Tomas
Forser, docent i litteraturvetenskap ”Ju mer kultursidans gamla identitet löses
upp, desto större förutsättningar har den att verka i en ny kulturell
situation. Det är nog ingen tröst för litteraturkritiken. Men det är en paradox
som den som vill verka för litteraturkritikens överlevnad i hela dagspressen
möter och måste hantera.” (Nordisk Litteratur 2004) För en mer djuplodande
inblick rekommenderar jag Forsers bok Kritik av kritiken från år 2002.
Och glöm inte att de nya medierna ger en
möjlighet till en fördjupning och diskussion av oanade mått, en utveckling som
vi inte alltid förknippar med webben. Se tillexempel Bodil Zaleskys blogg om Mikael
Enckells nyaste essäsamling eller Meretes blogg här invid.
Dagen efter att jag skrivit detta får vi
läsa att Kulturfonden delar ut 150 000 euro till de finlandssvenska tidningarna
för frilansare artiklar om kultur. Så det har inte varit förgäves och jag
hoppas dialogen fortsätter!
Susanna Sucksdorff, informatör på Söderströms förlag
