Vid niotiden i går kväll pinglade hemglassbilens muntra lilla melodi till här i kvarteret och man kunde ju fråga sig vem som just då hade lust att störta ut i mörkret och den femtongradiga kölden för att köpa glass.

Det här är ju inte ödemarken, det här är Tölö och inom en hundra meters radie finns det ju hur många möjligheter som helst att köpa glass.

Tyst kunskap – eller förtrogenhetskunskap som det också heter - har jag hållit på och läst om på sistone, detta i samband med att sakkunniguppdrag. Häromdagen läste jag om hur Steve Jobs i början av åttiotalet utvecklade Mac-en. Han tänkte sig den som i någon mening analog med telefonen, trådtelefonen alltså, och då hade han lagt märke till att många hade sin telefon stående på en telefonkatalog. Utifrån den iakttagelsen kom han på att Mac’en gärna kunde ha samma format som en telefonkatalog. I går läste jag om en forskargrupp som ställt sig frågan hur de kunde förbättra integrationen av växthusodlares erfarenhetsbaserade kunskap med den moderna teknologi som idag används i växthus. Forskarna hade lagt märke till att odlare ibland stänger av avancerade datorbaserade kontrollsystem för vattentillförsel till krukväxter och att de i sådana situationer förlitar sig på sina egna sinnen. Odlarna brukar ta krukan mellan tummen och pekfingret- forskarna kallade detta för ’guldgreppet’ – och väger den i handen. På basis av detta test bestämmer de sedan behov av vattentillförsel.

På många områden, inom många yrken, finns det ’guldgrepp’. Och det är inte alltid så att de som utför dem ens är medvetna om vad de faktiskt vet och kan.