Före klockan sex på morgonen spelar radio Vega Strauss-valser i all oändlighet. Det är musik som skulle platsa  i Guantanamo. Nu känns det inte så dumt med en måndag, jag tror jag precis vet vad skådespelaren Michael Nyqvist avsåg när han i Skavlan talade om ”ledighetstvivel”. Nyheterna rapporterar om en opinionsundersökning som ger Haavisto ett starkare stöd än Niinistö bland finlandssvenskarna men återigen handlar det om en undersökning som gjorts på webben och som därmed diskriminerar äldre väljare.

Just nu är  det förstås ett problem att de åsikter som kommit fram i De äldres råd riskerar att få en och annan att aktivt välkomna åldersdiskriminering.

Har fortsatt att fundera på ämnet förlåtelse och försoning.  Under rubriken ”Förlåta kan jag inte, bara låta bli att tänka” intervjuade Svenska Dagbladet  för några veckor sen Ina Harlid, 89 år, polsk judinn som överlevde koncentrationslägren Bergen Belsen och Ravensbrück och kom till Sverige 1945. Hon vill inte berätta sin historia trots att barn, barnbarn och barnbarn bett henne: ”Jag har sett människor älta och älta och de blir aldrig lyckliga. Jag har min överlevnad att tänka på.”

Hon har ett motto; ”det går över”. De orden står ingraverade i en ring hon fick av sin far innan kriget bröt ut:

”Båda lycka och sorg går över. Det är bra att tänka på för att inte drabbas av högmod när man är lycklig och för att känna tröst när allt är svårt. Det går över.”

Jag vill inte drabbas av högmod. Men jag vill inte heller att det ska gå över.