Vi var eniga om att vi hellre vill 'verka i världen' än 'arbeta'. 'Vi' var i det här fallet Tanja Brandt, doktorand i nordisk litteratur, och författare och det var hon som den här kvällen  först tog ordet 'verka' i sin mun men jag blev glad för jag har själv ofta använt det, har tänkt att det är så bra för att det inte är produkt- eller resultatinriktat, inte mätbart. Det är - som jag förstår det - något man gör bland människor, det handlar om att skapa goda sammanhang.
Samtalet fördes på 'salong' hemma hos mig på Villagatan, en kväll just för doktorander, före detta studenter - av vilka en del hunnit bli högst etablerade människor i femtiårsåldern - och nuvarande studenter. Det var vin och ost och levande ljus i kristallkronan och det var faktiskt också ett riktigt stimulerande intellektuellt samtal mellan Camilla Lindholm och Kristina Malmio, relativt nyblivna docenter i nordiska språk respektive nordisk litteratur. Camilla forskar för närvande i hur dementa använder språket, Kristina har hållit på och skrivit om Diktonius habitus och inte minst hur Diktonius' kropp beskrevs och tolkades av personer inom det samtida litterära etablissemanget. Det blev ett samtal om tvärvetenskap, om att trevande söka sig vidare från de metoder man tryggt behärskar - och det blev mycket om just kroppen för Camilla betonade att dementa i hög grad kommuncerar genom kroppen.
Ja, och genom rim och ramsor, ordspråk och citat som de bär med sig från tidigare - ofta mycket tidiga - år. Man kan fråga sig: vad bär yngre generationer med sig för utantillkunskap som de kan falla tillbaka på när demensen drabbar?
När jag gick och lade mig var jag alldeles varm om hjärtat av tanken att alla de här människorna finns - fortfarande finns - i mitt liv trots att jag är pensionerad.
Och - ja, det må låta anspråksfullt: men jag kände faktiskt att jag just den kvällen hade verkat.

Och så måste jag ju nämna att jag har fått svar från Olkinuora. Han skriver helt vänligt att han gott kan svara men att han inte vill kommentera rykten eller interna diskussioner på Hbl. Konstig är däremot meningen: "Om Du vill formulera om ditt öppna brev med hänsyn till hur jag förhåller mig till rykten publicerar vi det gärna, med mitt svar."
Det är ju kanske inte jag som ska formulera om mitt brev med hänsyn till hans förhållningssätt utan han som i sitt svar ska säga hur han förhåller sig till rykten men hans resonemang var ju bra så till vida att jag insåg att jag förstås själv formulerat mig fel när jag talat om'rykten'. Det är ju inte ett 'rykte' jag bygger min insändare på utan ett mejl från Tuva Korsström.
Som har råd att vara öppen om Husis' interna diskussioner eftersom hon nu går i pension.
Det sorgliga är ju att de som är beroende av Husis naturligtvis inte kan vara öppna.